young homie

10 - Min favoritplats i vardagen
Min säng, utan tvekan..

11 - Något som har förändrat mig
Det finns både folk och saker som förändrat mig och gjort mig till den jag är idag. Om jag ska beskriva hur jag var förut så hade det vart osäker, dålig självförtroende, för snäll och en sån som visar precis vad jag känner. Idag är jag nöjd med mig själv, aldrig för snäll, dum mot dom som förtjänar det och rätt känslokall.
Det som gjort mig till den jag är är nog allt jag gått igenom. Människor har uttnyttjat en när man varit för snäll och därför bryr jag mig inte om jag är dum ibland nu. Jag får inga skuldkänslor för jag vet hur det kan bli sen.. Klart jag kan vara världens gulligaste mot dom som förtjänar det, men aldrig mot andra som inte visat att dom förtjänar det. Det lönar sig aldrig att vara för snäll. För ni vet själva att det är dom som är för snälla som till slut blir sårade, illa men sant.
Bättre självförtroende har jag nog fått efter mitt första ''förhållande''. När det tog slut var jag helt borta, men sen tog jag tag i saker och ställde mig upp på mina egna ben. Idag behöver jag ingen som är där och hjälper mig. Jag är inte beroende av att ha någon där utan jag klarar mig själv. Jag tar inget för givet, för det finns inget som varar föralltid. Och det värsta man kan göra är att blir så beroende av en människa att du gör idiotiska och dumma saker när personen försvinner ur ditt liv. Jag har varit där. Jag började svälta mig själv efter allt de där för att jag trodde att det skulle bli bättre av det. Idiotiskt. Nu tar jag bara en dag i taget och ser vart det leder mig.
Det kanske är anledning som ovan som gjort att jag är blivit så känslokall. När allt hände kunde jag visa hur dåligt jag mådde. Kom igen, jag skrev till och med ut det på bloggen. Jag skulle aldrig kunna göra det idag. Jag hatar att visa mig svag, till och med för mig själv. Jag ligger aldrig i sängen och gråter mig till sömns som jag kunde göra förut. Nu är det mer så att jag stänger ute allt och tänker ''skitsamma''. Jag kanske till och med gömmer känslorna för mig själv.. Kanske är jag bara rädd för att falla tillbaka till det gamla och må så dåligt, så jag stänger allt ute. Jag vet inte, men just nu känner jag iaf inte. Och jag trivs med det. No feelings, no pain.


2009

/S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0